Koncentration

Alla har vi varit där under senaste året: sitter inne, stirrar på samma upplysta skärm, lite yr och rastlös är man också. Dessutom har man svårt att inte snegla på telefonen, på Youtube, eller bara förflytta tankarna till något annat än vad man behöver göra. Ju längre under dagens lopp som man sitter inne, låst med ensegna tankar, utmanade studiemotivation och dator, desto mer rastlös känner man att man blir. Vad kan då hjälpa en att koncentrera sig på det man skall göra, för effektivare resultat? Vad kan hindra en från att inte skjuta saker framåt bara för uppskjutandes skull? Och, viktigaste av allt, vad kan fungera som motgift för rastlösheten och ångesten som ens inskränkta studievardag ger en?

En sak man själv har upplevt som fungerande, fastän det låter mycket simpelt, är att träffa vänner. Dock inte på samma sätt som förut, utan mer i form av enklare saker, saker som man kanske inte tidigare gjort i samma utsträckning med sällskap. Man kan till exempel gå till butiken tillsammans, länka tillsammans, gå till stranden för att få sin andel av den fina vårsolen, eller liknande. Poängen är att det egentligen inte spelar så stor roll vad man kommer på. Man får fräsch omväxling, kraft och motivation av att umgås och växla funderingar med vännerna, vilket man kan använda som bränsle för att orka resten av dagen. Det finns också ett ”extraknäck” i detta.

Om man blickar tillbaka till tiden före COVID-19, så gick man på föreläsningarna för att följa med och t.o.m lära sig saker, men var det inte mer än så? Oftast satt man bredvid sina bästa studiekamrater, kanske cyklade eller gick dit och tillbaka hem tillsammans, for och äta före eller efter, eller liknande. Med andra ord var man van vid att strukturera dagen kring föreläsningarna,
medan ens dagar innehöll så mycket annat än de 1,5 timmarna med fokus på topp (självklart alltid). På samma sätt kan man skapa något som man känner ”att man åstadkommit” under dagen, så att när man blickar tillbaka, minns man inte timmarna som man suttit med ögonen i kors vid datorn. Istället minns man att man ”träffade dessa personer, gjorde sak x, och pratade om sak y”. Vårt råd är: tveka inte att ta upp telefonen och fråga vänner om de vill göra saker, fastän man kanske tänker att sättet man träffas på inte låter som “bästa stunderna någonsin”. Kompisarna är garanterat lika glada att göra “inget speciellt” med er.

Nesu SSHV